Oh happy days
Jag kan säga en sak: Dagarna blir väldigt långa när man är parkerad på soffan större delen av tiden. Så då är det ju tur att min familj finns här och underhåller mig. Dessutom så lagar dom mat åt mig (mamma), åker och handlar dricka och Panodil (pappa) och hämtar saker så fort jag behöver nåt. Mycket bra. Imorgon har jag blivit lovad en från källaren uppburen låda full med gamla foton som jag kan sortera. I love gamla foton! Tror jag ska fota mitt knä och visa er imorgon med. Så att ni får se skillanden mot det oskadade. Det är rätt stort, mitt korsbandsknä. Enligt syster Josefine ser det ut som om det sitter på en gammal tant med jättesvullet ben. Jag kan inte annat än hålla med. Det ungdomliga utseendet hjälps kanske inte heller nämnvärt av den där gamla vita kroppsstrumpan som sitter fastklistrad från tårna till ljumsken.