Från min vinkel

Sjukt bra dag idag. Sjukt bra. Kanske berättar jag om den en dag, men det tror jag inte. Nu ska jag sova, är trött som ett as.

Status. dag: lördag tid: 06.49 väder: omöjligt att se, det är helt kolsvart utanför ska: morgonträna är glad för: att den första julölen alltid just är bara en julöl och att vi gick hem halv elva känner: att det är väldigt långt till nästa tillfälle att sova men ser ändå fram emot: dagens händelser

Just idag, kanske på grund av min tillfälliga julkänsla, är jag väldigt givmild mot er. Dagens andra film, varsågoda: Den här är dock något mer privat och förvisso även lättsammare än den förra. Så här går det till när danskarna sjunger in julen i Horsens. Ni behöver inte bekymra er om att ni inte ser så mycket. Det är nämligen ljudet som är det viktiga. Och så här såg vi ut. Sjukt snygga faktiskt.

Idag händer det viktiga saker i Danmark. Överallt i landet sitter det såna här skyltar. Eller banderoller på vissa ställen. För er skelögda kan jag berätta att det står: Fredagen den 30/10 kl 20.59 faller den första snön. Det innebär: en minut i nio får den första julölen lov att säljas i landets alla barer. En happening, to say the least. Det pyntas med julsaker, folk har på sig tomteluvor, det spelas julmusik. Och vilken lycka då, att jag har varit på julhumör hela dagen. Så, var ska jag, Island och Nordjylland befinna oss en minut i nio? Jovisst. I baren. Later.

Ok. Jag vet att jag skrev att någon borde skjuta mig på grund av den där sabla översättningen . Nu har jag ångrat mig. Någon borde skjuta Gunnar Prokop istället. På grund av det där. Det var nog tur för honom att det inte var mig han klev i vägen för. Det tror jag, på riktigt.

Om det händer mycket i Horsens en sekund efter att butikerna stängt en vanlig torsdag? Skulle inte tro det, nej.

Nu har det varit rosa här inne alldeles för länge, eller hur? Och översättningen är klar. Det måste firas. Ny header, ny presentation och ny färg, skål för det!

Översättning, fortsättning. Svenska till danska: För närvarande slutavverkas årligen 9% av den brukade skogen. 5% gallras och 0,8% röjs. Det innebär att cirka 3% av skogsmarken årligen berörs av skogsvård eller avverkning. Den årliga skogstillväxten är 103 miljoner skogskubikmeter (m3sk) och årsavverkningen är 85 miljoner m3sk. Det totala skogsförrådet uppgår till 3150 miljoner m3sk och ökar alltså årligen med 15-20 miljoner m3sk, det vill säga 0,5% per år. Av virkesförrådet utgör gran 43%, tall 39%, björk 11%, övriga trädslag 5% och torra träd 2%. De grova lövträden - över 45 cm diameter i brösthöjd - har ökat femfalt under de senaste 50 åren. Skjut mig, någon. Helst genast, tack på förhand. Det är inte det att jag inte kan, för det kan jag av någon anledning visst, men texten är ju så in i helvetes jävla astråkig! Jag hatar skogsvård.

Sitter och kollar på GOG - FCM på tv och dricker gammal cola. Nästan avslagen är den. Men det gör inte så mycket. Ett nytt styrkeprogram idag har gjort att mina armar för tillfället känns lealösa. Och min mage har hittat fler muskler. Inte illa. Imorgon är det träning igen. Handboll och löp och så har Fys-Mikael, efter påtryckningar från mig, lovat fler (och svårare!) övningar. Fast han sa: Det är ju inte precis för att du behöver det. Äh, behöver och behöver. Vad jag vet hoppar jag inte högst i världen än. Jag springer inte snabbast, jag sätter inte alla mina lägen, jag är inte fullkomlig, tro det eller ej. Att behöva är en definitionsfråga. Och av den anledningen har jag också sagt ja tack till ett individuellt och frivilligt handbollspass 07.45 till 09.00 på lördag morgon. Jag har aldrig hävdat att handbollsspelare är smarta, för jag vet hur exakt hur mycket jag kommer ångra det beslutet när klockan ringer och det regnar och blåser och är mörkt ute, men för att komma till toppen så

Det är inte lika grått ute idag. Och dom två knorrarna igår hjälper lite på det trötta. Så det är nog en bra dag idag. Jag har precis kollat på Bonde söker fru, del 4, på tv 4 play. Och jag tycker fortfarande fruktansvärt synd om den rödhåriga. Roger. Jag vet riktigt varför. Eller jo, det vet jag. Det är för att han påminner mig om Torsk på Tallin. Och då kan man inte annat än att tycka synd om. Det är skrämmande nog väldigt fascinerande att kolla på programmet. Kanske för att det ger mig en känsla av att jag själv är jävligt normal. I förhållande till vissa andra alltså. Ibland kan jag undra, nämligen. Men skit i det. Idag har vi ingen handboll, precis som vanligt dagen efter match, utan styrka och löp eller cykling istället. Vi ska vara i fancy-gymmet och får därför tillgång till bubbelpoolen efteråt. Det gillar vi! Oj oj, måste gå. Fick just en översättning att leka med. Danska till svenska idag. Förresten. Det har varit dåligt med bilder det sista, eller? Well. Det kommer nog.

Jo, vi förlorade. HH - Vejen, 21 - 28. Men hur gjorde vi det? På ett fint sätt, verkligen. För idag spelade vi som ett lag och var bra i försvar och bra framåt. Det var med andra ord mil från förra veckans bottennapp. Det är vi, som ni nog förstår, väldigt glada för. Men ok. Nu ska jag skryta lite. När HH hade gjort fyra mål hade jag gjort två av dom. Och BÅDA TVÅ var skruvbollsmål! Knorrar alltså. Så jävla nöjd med det. Kanske hade det att göra med sms:et jag fick innan matchen: Lycka till och må skotten gå din väg i loopar, knorrar, raketer och studsar. Det var fint, tycker jag. Blev glad. Och fina JG som ju spelar i Vejen och också har varit korsbandsskadad, fast det var ju rätt längesen nu, sa efter matchen att det inte alls syntes på mig att jag varit skadad och att det såg så bra ut när jag spelade och då blev jag så glad, så glad. Heja JG! Slut på skryt. Slut på inlägg. Later.

Mmm...kaffe! Utanför fönstren verkar världen fortfarande tro att det är nära på natt vilket resulterar i att den inte alls bjuder på överdrivet mycket ljus. Är det jul nu, eller vad är det frågan om? Människorna där ute ser trötta och gråa ut och dom går fort med blicken i marken. Dom längtar nog hem, precis som jag längtar bort. Jag tror det får bli en peppande playlist nu, och packa väska och fläta håret. Lycka till idag Annika. Tack.

Matchdag och jag konstaterar följande: . att jag har ont i ryggen. . att det regnar ute och att jag inte har någon bil. . att det nog var bra att jag inte lyckades stänga av sms-funktionen på mobilen. . att jag har varit vaken länge, men utan att kunna känna mig pigg. . att regnet och det gråa utanför fönstren känns otrevligt. Ankan, det är matchdag. Skärpning! Nu: kaffe.

Men vad hände? En hel dag utan inlägg. Jag hade nog nåt annat för mig, det måste varit så. För här har jag ju i alla fall inte varit. Ok, några av er verkade uppskatta mitt förslag om följetång . Det är jag glad för. Avsnitt två utlovas en dag. Det dröjer nog inte så väldigt länge. Just nu är det kvällen innan match. En kväll jag gillar. Jag kom precis tillbaka hem efter att ha hängt på favoritcafét med Island och Nordjylland. Vi har pratat om resor och språk och män. Inte illa, inte illa alls. Men ok. Match imorgon. Kolding, KIF, Vejen - eller vad dom nu kallar sig. Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att vi kan spela en bra match. Att vi kan gå hem efter slutsignalen och vara nöjda med oss själva. Jag hoppas verkligen det. Just nu, topp: 1. Carolina Wallin Pérez - Pärlor 2. Carolina Wallin Pérez - Ingenting 3. Magtens korridorer - Drømmer Radio Horsens hade skickat ut spanare på gågatan idag. För att prata med folk om dansk musik. Naturligtvis råkade jag gå förbi och som lokal k

Jag shufflade låtar från iPoden i bilen idag. I alla fall efter att svenska P3 slutat sända ett par mil efter bron. Och eftersom dom flesta av mina 1773 låtar bjuder på någon form av minnen så var det en rätt spännande upplevelse. Så vi kör en liten nostalgitripp tillsammans, ska vi inte det? Som vanligt alltså, jag ger och ni tar. Men det är ok för mig, det är det. 1. Dia Psalma - Kalla Sinnen Tuve, 14 år gammal. I huset är det tyst och alla lampor är släckta. Han tar min hand och leder mig in i hans rum. Det ser ut ungefär som alla andras. Jag tänkar att det är lite konstigt, eftersom han verkar så speciell. Som en som inte alls har ett alldeles vanligt rum. Sängens överkast är svart och vi sätter oss bredvid varandra på det. Jag tar av mig min gröna ryggsäck och lägger den på golvet vid våra fötter. Han sträcker ut sin ena arm och trycker på play på stereon. Låten han spelar har jag aldrig hört förut. - Det är Dia Psalma, säger han. Han har tandställning och den glimmar till lite i

Tillbaka i soffan, i staden i östra Jylland. Känner mig lite lätt apatisk och sitter mest bara här. Det kan bero på att Tinas Cookalong idag gästas av Victoria Silvstedt. Vilket jävla spån alltså. Någon borde tala om för henne att hon måste skärpa sig, för så där patetisk kan det faktiskt förbjudet att vara. Annars då? Hann vara hemma i lägenheten i tjugo minuter innan träningen. Blev lite stress på grund av trafikomläggningar och mycket regn nämligen. Men det gjorde inget, för jag var grym idag. Skruvmål å lobbmål å hårda mål och snabba ben. Precis som jag gillar det! Ser så väldigt mycket fram emot matchen på onsdag! Det gör vi alla. Stämningen är på topp! Snart: musik. Kanske.

Familjehelgen börjar gå mot sitt slut. Söndag kväll har faktiskt redan blivit måndag och jag ska snart sova. I vardagsrummet sitter föräldrarna och tittar på Viasat Golf. Det skulle kunna vara den tråkigaste kanalen i hela världen. Så jag sitter vid datorn, för ovanlighetens skull. Nyss spelade vi spel: Sequence. Ett grymt bra spel! Mitt och pappas lag vann överlägset. Var på bio tidigare idag och såg 3D-film, som ni ju vet. Har aldrig provat det förut, men det var ju sjukt kul! Speciellt alla barnen som satta och viftade med sina armar framför sig i salongen eftersom dom trodde att snöflingorna som föll var alldeles inom räckhåll. Familjejulfilmen för i år är redan bestämt. Det blir den här . För den är också i 3D och vid några tillfällen i trailern såg det ut som om Scrooge var på väg ut i biosalongen! Det var nästan så att till och med dom vuxna viftade med händerna framför sig i mörkret. Well. Vi hörs väl imorgon då, när jag är tillbaka i den gråa soffan. Ha det.

Jaså, det regnar i Göteborg? Änna oväntat. Söprajs, söprajs, som dom säger här. Nu är jag hemma i huset igen efter en dag bestående av regn, biofilm ( Upp ) i 3D och en fika med ett C och ett litet K. En bra dag. Nu har dom små åkt tillbaka till Stockholm och bara klossarna, dockhuset och dom nyträdda pärlarmbanden vittnar om deras besök. Horsens igen imorgon. Det känns också bra. Det känns faktiskt lite som hemma, det med. Jag längtar till träningen, till tjejerna som gör mig så glad, till min lägenhet. Och snart är det match igen. Det kan ju faktiskt inte gå sämre än mot Viborg sist. Onsdag, HH - Kolding. Vi har visst en del att bevisa. Revanch, javisst!

För en sekund sedan, i rummet bredvid: Treåringsgråt och en storasyster som smidigt avlägsnade sig från platsen. Pappan kom till undsättning. Pappan: Vad hände Hilda? Lillasystern: Jutt slog mej! Pappan: Slog Ruth dig? Lillasystern: Jaa! Pappan: Ja, det får man ju inte. Man måste vara rädd om Hilda. Lillasystern: Jutt var inte jädd om mej. Glädjen att ha dom i närheten. Glädjen! Vi har lekt hela dagen. Funderar på att stjäla med mig dom hem. Undrar om dom skulle gilla att åka varubil? Jag tror det, för dom säger: Ja vill va med dig Anka!

En dag i Slottskogen. Med hästar. Å fåglar. Å ungar. Två stycken. Nu, kväll med familjen. Och kanske några drinkar i byn. Ni då?

Jaha. Och var ska jag börja? Jag var på väg till träningen. Skulle ju ta bilen. Och sen dra direkt till Sverige. Men när jag kom ner till parkeringsplatsen hittade jag den lilla fina vita, totalt förstörd. Alla vindrutetorkare bortslitna. Sidospeglarna bortslitna. Höger framruta krossad. Backspegeln inne i bilen nersliten. Sidoblinkersarna krossade. Nummerplåtarna bortmonterade. Och så var det blod på dörren. Så nu hoppas jag att såret gärningsmannen ådrog sig blir infekterat. Men det stördaste av allt var att dom inte hade tagit nåt. Det fanns ändå saker av värde där i. Alltså gjorde dom det bara för att dom hade tråkigt, eller för att dom ville vara jävliga. Jag blev förbannad, kan man säga. Och då har jag inte direkt överdrivit. Men som tur är så har vi en snubbe som heter Thomas här. Han jobbar på en bilfirma och brukar ställa upp för alla oss i laget när det är bilproblem. Så jag satte mig på sätet och struntade i glasskärvorna som låg på det och körde den kvaddade bilen genom byn

Det här, mina vänner, är humor: Dagens Lokaltidningsbesvikelse . Förstår ni det? Humor!

Nähä. Basketlaget kunde inte heller vinna. Deras försvar var dåligt och dom kunde inte träffa mål. Korgen alltså. Lite som oss, när jag tänker efter. Fast med mycket större skor. Varje gång någon av mina handbollsvänner frågar mig om reglerna och jag kan svara så blir jag så stolt! Och nu kan jag nästan alla. Learning by watching, som man säger. Jag kan åttasekundersregeln, femsekundersregeln och tresekundersregeln. Och jag vet hur många foul man får ha innan konsekvenserna kommer och hur många foul laget får ha och hur tecknet för spelarbyte ser ut. Jag är faktiskt rätt grym. På allt utom att spela det då. Tränarkarriären verkar given. Nåja. Egentligen skulle jag inte alls skriva om basket här. Utan jag skulle bara undra en sak. Hur fan säger man: Skogscertifiering är ett frivilligt system som syftar till att uppmuntra ett samhällsnyttigt, miljöanpassat och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. Certifieringen ger möjligheten för ett skogsbruk att erbjuda den tillverkande in

Till personen som skrev texten jag nu ska översätta till danska: Varför fan använda ordet "fluktation" (och då speciellt i en text som handlar om jävla lastpallar!) när det är mycket jävla enklare att förstå ett ord som "variation"? Eller för den delen även "växling" eller "föränderlighet". Om jag fortfarande är sur? Kanske det ja.

Ok. Dagen har varit bra. Jag har korrekturläst några pdf-sidor och så har jag varit på en fin brunch med Island, Nordjylland och Ungern. Men jag är fortfarande sur. Jag tror det syns. Snart är det i alla fall träning med Fys-Mikael och jag hoppas att han får mig på bättre humör. Han brukar göra världen lite bättre när han försöker. Nu: kaffe och översättning.

Ny dag nu. Fortfarande (nästan) lika jävla frustrerad. Och dessutom är det grått ute, kallt inne och trötthet i ögonen. Och blommorna i vasen har vissnat. Men ok. Jag fokuserar på positiva saker som ska hända idag. Och jag fokuserar på resan till Göteborg imorgon kväll. Jag fokuserar i alla fall inte på bip-testet vi ska göra på träningen imorgon, det gör jag inte. Och jag fokuserar inte heller på helvetesmatchen från igår. Nej. Idag alltså. Ny dag, nya fokuseringar, ny glädje. Ja.

Vi förlorade. Stort. Och helt utan värdighet. Vi gjorde vårt första mål efter tjugo och en halv minut. Då hade Viborg redan gjort tretton. Sen lyckades vi göra tre till innan den första halvleken tog slut. I andra gjorde vi ytterligare sex. Så totalt kom vi upp på tio mål. Viborg på trettiofyra. Och vad säger man då? Oups? Vi är inte så här dåliga egentligen? Vi var inte där? Svaret är att man kan säga mycket. Men att det inte hjälper nämvärt. För vi var där, och vi var precis så där dåliga. Och vi har dessutom varit det ett tag nu och bara förlorat. Med tolv mål, med fjorton mål och med tolv mål igen. Och så idag då, med tjugofyra. Oups. Det jag känner mest är frustration. Frustration över att jag inte vet hur vi ska gå vidare efter det här, och frustration över att lagets potential är så mycket bättre än det som kommer fram till match. Vi kan så mycket mer, men just nu är vi precis så här dåliga. Det jag hoppas på nu är att det här liksom var droppen. Att alla idag förstod vad det är

Mary J Blige - Stronger .

Jaha, så var det en sån där speciell dag igen. En matchdag. Viborg mot HH. Nitton nollnoll. Eller nåt sånt. Jag håller på att ladda nu. Har sovit ut, har ätit pasta, har promenerat i parken med den före detta nummer 5. Parken. Kom igen HH, nu kör vi!

För övrigt så tycker jag att det är stort att man kommer till min blogg om man googlar på ordet kantskott. Någon hade gjort det idag. Kantskott it is. Rätt upp i klykan, som Flätan skulle ha sagt.

Nu blev det natten hos mig. Hoppas ni gillade min bild-dag.

Okey. Frågan lyder: Hur följer man lättast den danska Guldbagaren Liga (damernas liga det ja) online? En bra sida är TV2 Sportens. Här kommer du direkt till handbollsavdelningen . Och om du inte orkar med nyhetsrubrikerna utan vill gå direkt till damavdelningen klickar du här . Där finns statistik, analyser och nyheter vad det gäller all handboll i Danmark. Sen finns det en sida som har lite av varje: Europamester . Direktuppdateringar emellanåt, alltid resultat och målgörare och länkar till vidare läsning om matcherna, ofta bilder och även lite skvaller. Som oftast är fakta in the making. Oftast först ut med det senaste och uppdateras många gånger per dag. Själv kollar jag den minst lika många gånger. Dom har också intervjuer med flera olika typer av spelare. Sen kan man även ladda ner ClientWare härifrån (klicka där det står Ladda ner ClientWare precis under den gula blinkande bannern högst upp), och med hjälp av det programmet kan man följa med i samtliga matcher online. Svenska, d

Träningen gick bra. Bättre än igår när jag roade mig med att skjuta målvakten i magen hundra gånger av hundra. Ungefär. Ta nu inte allt så bokstavligt, okey. Taktiken var lite annorlunda den här gången. Vi fick papper på morgondagens motståndare: styrkor, svagheter och annat smart. Vanligtvis brukar vi bara se videoklipp på både oss själva och dom dära andra. Idag fick vi se sex oklippta minuter från FCM - HH förra lördagen. Glädjande nog var det jag som spelade högernia just dom minutrarna. Små guldkorn i vardagen, indeed. Jag gick genom parken på väg till träningen. Imorgon spelar HH borta mot Viborg. Jag tror att oddset för att vi ska vinna ligger ganska högt. Men spela på ni! Är det någon gång så är det nu. Det tror ni på, eller hur? Dagen är inte slut ännu, så kanske, kanske kommer det fler foton om en stund. Man vet aldrig, liksom.

Well. Dagen fortsätter. Jag tröttnade på att vila så jag tog på mig mössan. Och gick ut genom porten. Sen köpte jag ett par skor och gick tillbaka hem igen. Fina va? Nu ska jag iväg. Taktik och sen träning. Ni dör av spänning, antar jag.

Igår kom jag på att ni skulle få se min dag i bilder. Och sen tänkte jag: stackars dom. För det händer liksom inte så mycket. Men vi gör ett försök. Klockan åtta. Dags för svenskalektion. Sen blir klockan elva och jag får gå hem. Och precis där bilen står går det såna här och... Betar? Jag säger ju att Horsens är landet. Och sen, när jag har kommit hem, har jag fått brev! Från två små söta. Dom har målat teckningar till mig! Och deras mamma, a.k.a. systern, har skrivit brev. Oh, the JOY! Jag älskar att få brev! Speciellt när det är såna här fina och underbara teckningar i! Så nu har jag världens finaste välkommen-skylt, ritad av förstaklassaren, på min dörr. Och dagen fortsätter. Men jag tror jag måste vila lite nu. Bis später, alles.

Just nu. kläder: prickiga pyjamasbyxor, vitt linne, raggsockor (nej, ni får inte se) dricka: vatten trötthet: genuin vill: hålla handen känsla: mer bra än dålig ska: gå och sova imorgon: svenskalektion tidigt, taktik lite senare och träning efter det färg på nagellacket: rött Bra så.

Jag fick några fina, fina musiktips av ett av mina C'n idag. Jag älskar musiktips! Speciellt när dom passar in hos mig. Vi kör. 1. Anouk - Three days in a row 2. Sandrine - Where do we go 3. Missy Higging - Where I stood 4. Sandrine - Let the love 5. Oh Laura - Out of bounds Och så gillar jag självklart Miss Li - Stupid girl .

Vad jag har gjort idag. I punktform. Del två. . Tränat . Snabbat mig att byta kanal när Nanne gästade förkväll . Ätit middag . Skrivit många sms Nu är jag asmätt. Och på fredag, efter bip-testet, åker jag till Göteborg. Ni gillar mina foton, börjar jag förstå. Det är jag väldigt glad för! Fler bilder utlovas. Å nej, nu gör dom reklam för Tinas cook-along, eller vad det nu heter. Tina och Anna Anka, är det inte lite samma? Om man bara hör rösten alltså. Fast Anna Anka älskar ju också att laga mat, så jag vet inte riktigt jag. Snart igen.

Vad jag har gjort idag. I punktform. . Sovit . Ätit frukost . Lyssnat på musik . Handlat mjölk . Pratat i telefon Och nu ska jag träna. Ha det.

Dagens träningspass bland crosstrainern och vikterna avlöstes av ett besök på en 30 kronors-take away-salladsbar och en koll på andralagets första halvlek mot Odder. Men sen blev vi så trötta att vi var tvungna att gå hem. Var trötthet har sin orsak, ju. Fast sen blev jag mest bara trött på att vara trött och körde bilen mot finare marker. Där hittade jag ett vackert landskap mellan Horsens och Vejle, i närheten av Stouby. Sen köpte jag en hamburgare (nej, inte det minsta dåligt samvete vad det gäller kostplanering och dylikt), som jag åt en knapp fjärdedel av - oerthört lönt, och åkte hem när det började skymma. Och nu känner jag mig växelvis som Santigold - You'll find a way och Joshua Radin - No envy no fear . Och emellanåt även som Demi Lovato - Every time you lie . Och fan. Till och med som Pink - I don't believe you som är så himla sorglig. Men det skiter väl ni i, kan jag tänka mig.

Nåja. Som ni alla vet så händer det ju såna ofantliga mängder saker i proffshandbollslivet, och så även igår. Lördagskvällen blev inte alls händelselös, för jag drog till grannbyn. Och så pratar vi inte mer om den saken. Nu kom jag nyss hem och solen skiner och jag ska upp till gymmet med Miss O. Löp och styrka står på schemat. Later!

Efter första halvlek, när Danmark ledde med ungefär 23-6, fick Miss O, jag och Miss B som joinade oss i hallen, nog av kontringspassningar och snabba mål och enkla tjeckväxlar som ledde till motorväg. Kina kunde verkligen inte så mycket just idag. Danmark kunde desto mer. Så vi drog, körde nerför backen och placerade oss i soffan på favoritcafét istället. En kaffe latte och ett tärningsspel senare har jag nu kommit hem. En händelselös lördag passar visst alldeles utmärkt ikväll. Jag känner mig nämligen själv en aning händelselös precis just nu. Och dagens Zen: Forget the trail you marked last year and search for blossoms in directions you've never seen before. Kanske det bästa jag har hört på länge.

Vaknade. Solen sken. Jag gjorde kaffe och drog till havet. Och skogen. Det blåste kallt men doften av hav gjorde mig levande och kändes nödvändig. Nu ska jag och Miss O till Forum och se Danmark spela mot... Vad var det nu... Kina?

Säsongen 2006/2007 hade HH en liten svacka. Vi hade förlorat sex av dom sju första matcherna i ligan. Det enda laget vi vunnit mot (och då bara med ett enda mål) var TTH. Som precis som i år var ett nyblivet ligalag. Och den elfte oktober åkte vi till Esbjerg (där det, som vi alla vet, inte ofta händer bra saker - lugn, jag tänkte på korsbandsskadan, det var inget dolt illapratande om klubben) och förlorade med dom pinsamma siffrorna 14-22. Vi kunde bara inte göra mål, trodde vi. Vi kunde faktiskt knappt spela handboll alls. Sas det. Och för varje åsikt, oavsett om den kom från en i laget eller från en utanför, så växte sig frustrationen större. Då hade vi ändå fått stöd från en hastigt inhyrd Åsa Eriksson. Men ingenting verkade kunna få oss att prestera på den nivån vi borde vara kapabla till. Klubben agerade genom att hyra in en mental tränare: Erik Østenkjær . Han var hos oss och pratade ett par gånger. Och jag har inte en susning om vad han egentligen sa, eftersom min hjärna förvan

Oj oj, det har varit en lång HH-dag idag! Först träning (och en mycket bra sådan) och sen middag på kinesrestaurangen på torget. Sen gick alla hem till den andra högerkanten och satt runt det ovala matbordet och drack kaffe och berättade saker för varandra. Det var rätt fint, men kanske inte lika poetiskt som det låter, för vi pratade nästan uteslutande om handboll. Målsättningar, tankar om och förbättringsmöjligheter, till exempel. Lite handbollspoesi, kanske? Ungefär som Joshua. Han är kompis med alla dom vackra och sköra orden och sjunger dom så bra. The fear you won't fall & I'd rather be with you . Nu måste jag gå och lägga mig. Det är nämligen mitt i natten. Poesin drog ut på tiden.

Det var en riktigt bra dag igår. En liksom riktigt... fin dag. Så jag hade inte tid att blogga. Men nu är det en ny morgon, med helt nya förutsättningar. Bloggandet fortsätter alltså. Och jag lovade visst ett inlägg om kost. Proffshandboll har ju uppenbarligen gått matblogg, som ni ju märkt . Anyhow. Vi har vid två tillfällen fått träffa en dietist här. Första gången (för tre år sedan) fick alla i laget enskilda möten med en dam som skulle bestämma saker. Vi skulle skriva en lista över sånt vi åt. Och hon skulle påtala bristerna. Andra gången var för bara någon vecka sedan. Vi lyssnade på ett föredrag på ett av dom ställen vi styrketränar och vi fick lite tips på hur man ska äta, vad man ska äta och när. Det mesta är ju ganska grundläggande och säkerligen sånt som ni alla redan vet: undvik socker och dåligt fett, ät kolhydrater innan och protein efter träningen, drick flera liter vatten om dagen. Men saken är den att jag aldrig någonsin tänkt över vad jag har ätit. I perioder, möjligtv

Jag sitter här och redigerar bilder från den där fina festen i maj som jag pratade om häromdagen. Och det är som att kastas direkt dit igen. Och jag känner plötsligt för att ha klänning på mig hela dagen idag. Synd bara att det är minus tre på termometern. Leah, Josse och Julia. Långbordet. Pappa håller tal till mamma. Ruth-strut. Nu ska jag till fotoaffären och framkalla hundranitton foton från det fina.

Banankakan. 75 g smör 2 1/2 dl socker 2 msk mjölk 1/4 tsk salt 1 tsk vaniljsocker 2 ägg 2 mogna bananer 100 g blockchoklad 2 1/2 dl vetemjöl 1 tsk bikarbonat Gör så här: Smält smöret i en kastrull. Låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna. Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem. Häll blandningen i form med löstagbar botten. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig.

Det går bättre idag. Eller kanske snarare; det blev bättre efter träningen. Handboll är ändå det finaste som finns! Och idag fick jag vara playmaker i kontringsövningarna fyra mot fyra och tre mot tre. Jag är grym som det faktiskt. Ni kanske inte tror mig, men det är sant. Grym, I tell you. Knät är så bra på acceleration. Och på genombrott. Och knät är så bra på att hoppa högt och på att springa fort. Kom på att jag glömde äta middag igår, så jag tänkte att idag måste bli lite extra. Så jag gjorde en kaka som efterrätt till min kyckling och curry och pasta. En banankaka. Som för att väga upp för en bortglömd middag. Och kanske också som för att väga upp för annat. Vem vet. Men oavsett varför, blev just den här kakan den kanske godaste kakan i hela världen. Jag skämtar inte. Och jag har aldrig ens gjort banankaka innan. Receptet var ganska fancy, liksom. Man skulle "vända ner" hårt vispade äggvitor och man skulle göra likadant med mjölet. Jag gillar inte "vända ner".

001. Vem är du: Annika. 002. Ålder: 31. 003. Personlighet: Oftast ganska fin. 004. E-post: Självklart. 005. Stjärntecken: Lejon. 006. Jag kommer från: Hemsjö kommun. 007. Jag bor: Horsens. 008. Mentalitet: Inte som alla andra. 009. Civilstatus: Det beror lite på när frågan kommer. 010. Spel: Handboll, T.P. 011. Mac eller PC: PC. 012. 1024*768 eller 800*600: Faktiskt inget av det. 013. Internet Explorer eller Netscape: Explorer, men vem bryr sig? 014. Din bästa egenskap: Humorn. 015. Din sämsta egenskap: Skyggheten. 016. Husdjur: Bor i husdjursfri byggnad, annars hade här funnits en katt. 017. Familj: Den bästa. 018. Kroppsdel du har mest nytta av: Vänsterhanden. 019. Kroppsdel du tycker bäst om: Benen. 020. Jag sover: Oftast för lite. Oftast för sent. 021. Djur jag är lik: Ior. 022. Tror du på något: Ödet. 023. Frisyr: Oftast uppsatt. 024. Hårfärg: Slingfärgad. 025. Ögonfärg: Mörkblå. 026. Längd: 176 cm. 027. Vikt: Växlande. 028. Skostorlek: Stor. 029. Gill

Joshua Radin, I love you. Den nytvättade tvätten, I love you. Och, dom nybakta kanelbullarna, I love y'all. Tänkte att jag kunde ge dig en, men mest av allt behöver du en pepparkaka. Så jag skiter i det. Jag är fortfarande sur. Fast jag jobbar på det. Redigerar bilder från en fin fest i maj, till exempel. Imorgon tror jag att det blir lila nagellack och en promenad med kameran.

Ok. Jag har en dålig jävla dag. Därför. Det kan bero på så många saker. På ont i ryggen till exempel. Eller på att jag gick upp så in i helvete tidigt idag. Det kan bero på att jag känner mig gammal. Eller på lögner. På ord utan innehåll. Eller så kan det bero på att allt plötsligt blev så förbannat tomt. Det kan bero på dig.

Jag hittade en ängel. Och några av hans låtar. Joshua Radin: 1. Winter 2. Closer 3. Only you (som ju inte är hans låt från början, men i en fin version) 4. I'd rather be with you 5. One of those days 6. Lovely tonight 7. Free of me 8. We are okay 9. Sky (feat. Ingrid Michaelson) Han är ju inte direkt skitful heller. Han hade defintivt platsat på min tonårsrumsvägg. Johnny, Lenny och Joshua, javisst.

. Vaknade med sminket kvar runt elva av ett fint mms. . Glad för att festen var bra. . Gick upp, åt frukost och tog på mig höstkläder. . Promenerade upp till HH-huset, där jag bodde tidigare och där det nu bor 6 andra från laget, för att hämta bilen jag ställde där inna festen igår. . Det är alltid lite konstigt att komma till platser man nyss bott, men det gick bra. . Körde bilen till Jelling och hemmafikade med en ohandbollskompis. Det var så väldigt mysigt! . Körde hem igen, genom grönbruna fält och förbi rödgula lövträd. . Satte på en tvätt och hade ett bra sms-maraton. . Lagade fisk och bakade bröd och kollade på ett brittiskt husbyggarprogram på tv. . Fortsatte underhållas av sms-maratonet och tänkte att allt egentligen kunde varit så fint. . Och nu är det kväll och jag pratar med min playlist.

Nä. Vi vann ju inte direkt, det gjorde vi inte. 18-30. Så. Hur går vi vidare? Vi kan kanske tänka lite på försvaret, för det var i alla fall bra emellanåt. Det kanske låter underligt efter trettio insläppta mål, men åtminstone hälften av dom tillkom på kontringar. Därför att vi "ibland" varken kan fånga bollen eller kasta den till dom i vårt eget lag. Men försvaret var bättre än vanligt. Ett fall framåt alltså. Och nu? Snygga kläder, mycket smink, fotboll och fest.

Oh, matchdag! Jag har inte tid med er nu. Jag laddar. Med Chamillionaire . Och Scooter . Och lite annat .

Bio var det ja. Det blev den nyproducerade versionen av Fame för oss idag. Som för att liksom rida vidare på den åttio- och nittiotalsinspirerade inriktningen här på bloggen. Fast den här gången utan benvärmare och utan tights och utan pannband. Lite besviken. Jag råkade fråga om dom andra sett den "riktiga" Fame-filmen. Dom undrade vilken jag menade. För dom hade aldrig hört talas om den. Jag insåg att jag var äldst i sällskapet. Och sen bytte jag samtalsämne. Det bästa med dagens Fame var lätt Kelsey Grammer från serien Frasier (som råkar vara en av mina absoluta favoriter). Och han var inte med mer än sammanlagt några minuter. Så Kelsey och (den obligatoriska?) scenen när hela skolan har lunchrast samtidigt och jammar loss som fan i bamba var höjdpunkterna. Det hände liksom inget i filmen. Kanske i och för sig inte så väntat när den är tillåten från sju år, men ändå. Ingen spänning, inga oväntade vändningar. Mest bara...la la la, liksom. Utan benvärmare. Fast jag hittade

Jag och en kompis snackade just om tonårsrumsväggar på msn. Johnny Depp ägde min, kan man säga. Och själv gick jag runt med ett likadant lila armband som han hade på många av sina bilder och trodde att vi var soulmates. Jag blev lite nostalgisk, så jag googlade honom för att kanske få en skymt av någon av alla dom planscher som fanns hos mig, men dom verkar ha utgått. Jag är nog för gammal. Lenny Kravitz var även han min soulmate. (Javisst!) Fast det var nog efter allt det där väggståhejet tror jag, så jag nöjde mig nog med att spana in bilderna som fanns på skivomslaget. Någon snubbe som hetter Richard Grieco fanns också på min vägg. Egentligen vet jag inte vad han höll på med, men jag antar att han var nån typ av modell eller nåt. Honom googlade jag också. Idag känns han inte riktigt lika het. Idag känns han faktiskt över huvud taget inte het. Och på skivspelaren (ja, jag menar en LP-spelare) i mitt tonårsrum växlades New Kids On The Block med Dr Alban och Kylie Minogue. Vad hände he

Nåja. Är det enda jag har lust att säga efter dagens träning. Och jag har världsont i smalbenet efter att ha fått en U16-linjespelarpojke inputtad rakt in i det under ungefär den sista sekunden av träningen. Visserligen kunde jag fortfarande skjuta fina skott som gick in på träningen idag och jag kunde fortfarande vara bra, men känslan efteråt var ändå mest bara: nåja. Så vi går vidare. Med vad vet jag inte riktigt, i alla fall inte här, men vidare går vi. Och när vi gör det repeatlyssnar vi på The Game - My life, eller hur? Jag känner mig mest bara irriterad idag faktiskt. Skulle vilja säga fula ord och slänga krossbara saker mot husväggen. Jag skulle vilja skicka mördande sms och kasta dödande blickar. Men jag håller mig stilla och snäll. Ler lite, till och med. Och imorgon är det en ny dag och då ska jag gå på bio. Imorgon är det även nya timmar svenska i grannbyn. Sista lektionen med Mette. Det är lite konstigt det där. Jag lär liksom känna mina elever rätt bra och sen plötsligt ha

Här till exempel. Inne i embryohuvudet, hur ser det egentligen ut där?

Som ni kanske har märkt så kommer inlägg i den här bloggen lite i perioder. Helt pltsligt har det gått nästan en hel dag utan ett enda och sen publiceras det femtio stycken på en kvart. Typ. Men. Jag surfade runt lite och tänkte kommentera på en sak. En bloggare skrev nåt om när dom dära bönderna egentligen tänkte ta slut. Och det kan man ju i och för sig kalla för en relevant fråga, men det var inte bloggarens undran som sådan jag fastnade för. Nej. För det finns en person som skriver på nätet. Embryo kallar den sig. Och Embryo hade skrivit en kommentar: nej nej: bönderna är på väg tillbaks det är både nyttigt och grott: sojabönder, vita bönder, röda bönder, bondbönder, bönder i tomatsås Och ni ska veta en sak. Det där är exakt på pricken min typ av humor. Embryo är genial. I alla fall i textinläggen. Bildgrejserna är jag inte lika förtjust i. Ja, jag vet att jag tipsat om sidan tidigare, men jag utgår från att ni glömt det nu.

Ni vet att det snart är match för HH igen va? Borta mot FC Midtjylland, eller - the artist former known as Ikast - som vi säger, på lördag. Jeg glæder mig . Handboll är så roligt, så roligt. Träning är så roligt, så roligt. Ljuspunkterna, följ dom. Gör det bara. Och mitt lag är roligt. Kan hända har vi inte riktigt lyckats så himla bra på matcherna än, men det kommer. Det gör det. Imorgon har vi enskilda kvartssamtal med tränarna. Det blir bra. Och Fys-Mikael var på träningen idag och han bjöd på galet (till och med för att vara honom!) positiva tillrop gällande mitt spel, mitt inhopp, min snabbhet. Och då blev jag ännu gladare. Ljuspunkterna. Energiboost. Simplicity. Regina Spektor säger, precis som rubriken visar: Pick a star on the dark horizon and follow the light. Jag gör det. Och om dagen är fel och uppochner och åt helvete när klockan ringer så går det alltid att snooza. För det blir alltid bättre, längre fram. Nu ska jag attackera TV3Play och se Svenska Hollywoodfruar, del 4.

Alltså. Dom dära bönderna. " Man känner sig som en avelstjur. " Fin jämförelse. Kossor på gården, eller? Jag tror på många lysande citat under programmen. Och dom dära brevskickarna sen. " Söker en snäll man som inte pratar för mycket. " Herre gud. Det går inte att inte följa det nu, det gör inte det. Men jag undrar lite om alla kanske är skådespelare? Eller så undrar jag lite om vad dom kanske har för erfarenheter från tidigare i livet. En inblick i det tragiska, bara så där. Tack på förhand. Han den där rödhåriga med mustasch och guldring i örat som lite granna såg ut som Alexander Bard fast utan knäbyxorna, jag tror att det är en smula synd om honom.

Det är Bonde söker fru på tv nu. Och jag har varit grym på träningen och ätit scones till middag. Bra kväll tydligen.

Det finns vissa saker som är jävligt roliga. Som dom här reklamfilmerna för det danska Oddset till exempel. Jag skämtar faktiskt inte när jag säger att ni måste se dom. Måste. 1. 2. 3.

Nu drar jag till dagens träning och möte. Ni verkar ju sjukt aktiva där ute. Det måste väl vara för att ni sitter och lyssnar på mina musiktips. No? Förresten så har ju Kents nya singel Töntarna kommit. Men det visste ni nog redan. Den är rätt bra faktiskt. För att vara Kent alltså.

För några år sedan, när jag var relativt ny i Danmark, låg min mormor på sjukhus. Hon låg där ganska länge. En månad ungefär, om jag minns rätt. Den månaden var mest som en enda lång väntan på det oundvikliga. En enda lång blandning av naiv hoppfullhet och hjälplösa nedslag i verkligheten. Jag och min mormor, som alltid, alltid kallades Tott, utanför huset i Moräng. Jag tänker fortfarande ofta på henne. Och jag saknar henne. Jag önskar att jag hade ringt henne oftare, att jag gjort mer. Men jag tror hon vet det. Jag tror att hon gillade mig ändå och jag tror att hon ser mig nu. Så jag säger: Hej min fina Tott! Låtarna jag hade på min playlist under den där månaden har jag inte kunnat höra sedan dess. Men idag gick det plötsligt. På ett sorgset men ändå fint sätt. 1. Regina Spector - Samson 2. Regina Spector - Better 3. Savage Garden - Two beds and a coffee machine Så jag har vågat återupptäcka Regina: 1. Regina Spector - Eet 2. Regina Spector - The call 3. Regina Spector - Genius next

Välkommen?

Ursäkta frånvaron, men jag hade besök. Pappa var ju här och det var så trevligt att jag liksom inte hade tid att blogga. Nåja. Vi spelade match igår. Mot Odense GOG. Glädjen att träffa alla svenskorna! Och gamla förbundskaptenen som, naturligtvis iklädd solbrillor även inne i hallen, hälsade med ett glatt: Hallå Bloggarn! och en kram. Glädjen, som sagt. Och vi spelade faktiskt riktigt bra. I 34 minuter alltså. Sen gick det lite utför kan man säga. Men jag tror nog att jag håller mig från att tycka för mycket. Fast jag tyckte det var så kul att spela match! Och faktum är att jag känner mig mycket starkare än innan skadan. Hoppar längre, springer fortare, skjuter hårdare. Det känns väldigt fint så. Nu har pappa åkt hem och HH ska träffa en kostvägledare och styrketräna i eftermiddag. Säkert ska vi vägas också. Det gör vi med jämna mellanrum.

Ok. Jag tar tillbaka det där med att solen skiner. Och även det där med att vinden har mojnat. Verkligen. Det regnar på tvären nu. Den där svängen ner på stan känns oerhört uppskjuten. Varm O'boy i soffan, more likely.

Javisst. Jag överlevde. Och jag gjorde det bra. En träning full med högerniospel. Precis som jag gillar det! Jag skulle leka att jag var en av dom högerniorna vi ska möta imorgon och kanske är hennes skott lite mer kraftfullt än mitt, men jag är nöjd ändå. Nu är jag hemma igen. Regnet har slutat falla, vinden har mojnat och solen är framme. Är trött som ett as, men ska nog gå en sväng på stan innan jag slocknar på soffan. Och vad gör ni idag?

En i mitt lag kallade det att mötas klokken kvalme (=klockan illamående) och det är rätt passande faktiskt. Så här sitter jag, kvart över sju en söndagmorgon och har inte direkt lust att gå till träningen. Just det. Det ösregnar och är mörkt med. Var är dom där jävla regnbyxorna?

Jag sitter här och hittar på ursäkter för att få stanna uppe istället för att gå och lägga mig. Det går egentligen inte så bra, men här är några: 1. Nelly Furtado - In God's hands 2. BarlowGirl - Porcelain heart 3. Leona Lewis - Happy Men mest av allt: The Game - My Life På repeat. Och imorgon kommer pappa på besök.

Och dagens konstigaste googlesökfras för att komma till proffshandbollsbloggen idag: caroline wennersten skiva Jag vet inte riktigt jag. Men ibland måste man nog ställa sig lite tveksam till dom där sökmotorerna.

Efter en väldigt fin kväll med några av dom bästa tjejerna är jag så laddad jag kan bli inför morgonträningen imorgon. Upp sju. Träna åtta. Duscha tio. Sen? Hem och sova är ett bra bud. Ni ser projektet i bakgrunden? Dom målade ramarna med dom framkallade fotona? Det kommer mera.

Så har det blivit lördag och vi är helt lediga idag. Helgens träning, som normalt brukar vara lördag morgon klockan åtta, är den här helgen flyttad till söndag morgon, samma tid. Det är inte mitt favoritträningspass, det är det inte. Det känns väldigt tidigt. Idag gick jag upp vid tio. Och till och med det kändes jobbigt. Nåja. Nu ska jag i alla fall snart ut genom porten för att spatsera på gågatan. Jag gissar att jag inte är ensam om det, eftersom alla danskar fick lön i veckan. Totalt meningslöst inlägg. Men så blir det ju ibland. Dagen blir förhoppnigsvis inte lika töntig för jag ska på café och prata om killar nu. Det blir bra.

Och här sitter jag och lyssnar på The Game . Vad gör ni?

Ännu en bra träning för min del. Med många mål och snabba fötter. Och kvällen blir lugn. Det luktar målarfärg i vardagsrummet och på ett lager tidningar på matbordet ligger åtta olika stora ramar, numera målade i en svart och glansig färg. Tidigare idag hämtade jag ut några beställda foton att ha i. Egna foton alltså. Det känns så sjukt seriöst att sätta upp egna bilder på väggarna. Med ramar runt och allt. Men jag måste testa helt enkelt. Jag kom hem från träningen lagom till att få se väljandet av olympisk by 2016. Det föregick alltså i Köpenhamn, valet. Chicago föll tidigt, till allas förundran. För på supporterlistan fanns ändå både herr och fru President och fröken Winfrey herself. Sen ramlade Tokyo bort. Men enligt danska tv2 var inte det så konstigt, eftersom nästan alla medlemmarna i den där gruppen som ska välja stad, inte var på plats när Tokyo presenterade sig med fingjord film. Medlemmarna hade nämligen då passat på att spatsera ut i korridoren för att om möjligt få chansen

Följande meningar går att läsa i den bok jag använder till svenskaundervisning: Sveriges största sjö är Vänern. Den är 5585 kvm stor. Sveriges högsta berg är Kebnekaise. Det är 2111 meter högt. (Ni minns att jag har klättrat upp för det va? Annars finns film att se på youtube.com .) Sveriges längst flod är Klarälven med Göta älv, som är 720 km lång. Sveriges minsta fågel är Kungsfågeln. Ok. Allt bra så långt. Men sen börjar det spåra ur: De vackraste flickorna i hela Sverige finns i Göteborg. Eller Luleå. (Mycket viktig info där, känner jag.) Den mest berömda kompositören är kanske Lars-Erik Larsson. (Kanske? Förresten, vem är Lars-Erik Larsson?) Det dyraste frimärket är "2 skilling banco gul". Det kostar 2 miljoner kronor. (What the f***!?) Blomma hos mig. Nu träning. Handboll och löpning.

Nu drar jag och leker svensklärare ett tag.

Ok. Det är natt och jag borde redan sova. Imorgon är det två förmiddagstimmar svenska följt av tre eftermiddagstimmar handboll och löp. Men jag var bara tvungen att säga ett par saker: 1. Det här är det sexhundrade inlägget i Proffshandbollsbloggen. Stort! 2. För att fira det ska ni få höra något av det finaste som finns: Min syster Julia och en av hennes egna låtar, Riverside. Godnatt.

Idag, alltså: 1. Madonna feat. Lil Wayne - Revolver 2. Amanda Jenssen - Happyland 3. Chamillionaire - Industry groupie 4. T.I. - On top of the world 5. The Veronicas - Goodbye to you 6. The Benefits - Seize the day 7. The Veronicas - 4ever 8. Kanye West - Can't tell me nothing 9. The Game feat. Lil Wayne - My life 10. Lupe Fiasco - Dumb it down Och ni vet väl att ni kan hitta (nästan) varenda låttext här . För övrigt kan jag ju säga att inte många känslor toppar den där när hela kroppen gör ont efter en jävligt bra träning. Om ni undrade.

Mycket kan man säga om den senaste veckan, men det har kommit många påringningar. Så att säga. På facebook till exempel. Så väldigt många som vill vara min kompis nu. Och 99 procent av dom är okända män. Ganska spännande, måste jag säga. Fast jag tackar nej. Okända vänner har jag redan tillräckligt många av. I övrigt laddar jag för en ny musiklista här. Den kommer andas en hel del hiphop, det kommer den. Dagens handbollspass genomfördes tillsammans med vårt andralag som spelar i division 2 och vi spelade tvåmål i typ nästan en timma. Det var fint och jag hade sjukt mycket energi. Kontrade som ett as och satte alla lägen. Fick många dessutom. Det bådar gott inför måndagens match mot GOG/Odense, tror jag. Och efter träningen hade vi beställt mat och satt och delade ut meningar tillvarandra. Förutbestämda meningar alltså, både negativa och positiva, och man skulle förklara sitt val av medspelare till den gällande meningen. Jag fick bara fina meningar och blev glad. Fick till exempel veta

Dagens bästa: Solen skiner Dagens sämsta: Det blåser som fan Dagens härnäst: Handbollsträning och mentala övningar med laget Ikväll får det nog bli lite musiktips igen. Kanske.

Nu har nyckelhålsmärkningen kommit till Danmark. På kartongen står det: " Nøglehullet er det nye officielle ernæringsmærke, som skal gøre det nemmere for dig at vælge sundere fødevarer, når du køber ind. " Och när var det nyckelhålsmärkningen kom till Sverige ?